Road rash!

Semestertider. Härligt!

Sarah och jag gav oss in i en underbar träningsperiod så snart vår semester började. Träning 6 dagar i veckan är det som gäller.

Idag stack jag ut på ett lugnt pass på hojen. Precis vad jag behövde efter gårdagens svingande med kettlebells. DHL hade precis, dagen till ära, kommit med finleverans från Rapha. Ny cykeltröja! Yes!

På väg hem, i Klagshamn, på cykelbanan längs kalkbrottet - KRASCH!

Helt plötsligt och totalt oväntat synar jag asfalten. Inte en förvarning på att jag höll på att förlora kontrollen över cykeln eller köra in i nåt hinder, nej inget sådant. Jag tittar upp på vägen från gräset, där jag till slut hamnade. Då insåg jag att det ju var här, min vän Andreas, vurpade i lördags. Exakt samma ställe och av exakt samma anledning. Men, vafan? Det kan inte vara sant!!

Det pågår reparationer ute i bilgatan och på cykelvägen har man lyckats placera en container och en byggbod + ett 5 cm högt kabelskydd över en vattenledning. Inga varningsskyltar, ingen utmärkning - nada! Ett svart kabelskydd i skuggan av en container på en cykelbana, som normalt inte har ett sådant olycksbådande hinder, är farligt.

Slangen på framhjulet smällde. Inga problem att fixa, tack och lov. Lite skrap på bakväxeln och gummiöverdraget på höger STI-reglage. På mig själv blev det en blodig armbåge, underarm, höft, skrap längs revben och en ömmande rumpmuskel. Asfalt är hårt! ...men, ingen större fara med mig, alltså.

Nu till det mest tragiska. Min nya, alldeles splitter nya, cykeltröja från Rapha är trasig. Små hål och massor med gräsfläckar, som garanterat inte går att få bort.

Andreas, som gjorde samma manöver i lördags, men dessutom med ett trasigt framhjul (utöver skadorna som jag ådrog mig) försökte bittert ta sig hem den 1½ milen från Klagshamn. Med ett sabbat framhjul var ju cykling uteslutet.

- Kanske att man kunde få hanka med en av alla dessa gröna bussar som trafikerar mellan Klaghamn och Malmö, tänkte Andreas.

Tji fick han! Efter tre försök, på tre olika bussar gav han upp och promenerade 1½ mil i strumplästen med en lättvikts-Canyon (tack och lov...) på axeln. Andreas vill här med detta inlägg skänka ett stort tack till Malmös stadsbussar som vägrade plocka med en skadad pojke för att han just hade en cykel med sig. Strängt förbjudet att ta med en cykel på stadsbussen!

I morgon har, de som ansvarar för Malmö stads gator, Gatukontoret ett ganska bittert e-post att läsa. Jag ska minsann ha en ny och hel Rapha-tröja igen!!