torsdag 12 maj 2011

För säkerhets skull

Så kul att få knäppa ledartröjan över magen för första gången denna säsong! Förvisso en ledarroll som inte var så svår att norpa åt sig när man inte har några konkurrenter, men den lär bli svårare att försvara kommande onsdagar. Den första spurten blev dock min. Den andra tog Alexandra. En var. Det står jämnt där även om det inte utdelades några poäng.



Sen hände det tråkigt. Tre snabba och starka trillar i marken. Fruktansvärt jobbigt att se, och det måste vara ännu värre att vara med i händelsen och känna att man tappar kontrollen och vurpar. Och framför allt går allt så snabbt. Jag funderar själv på om man egentligen är så alert i alla ögonblick som man borde vara under onsdagsrundorna, och alltid annars för den delen. Jag vet själv att jag får tänka till ibland, skärpa mig, inte svänga ut så mycket till vänster. Men i stridens hetta så blir man lite blind och skygglapparna kan åka på. Farligt är det. Öva öva öva mer på det! Tur att det efter omständigheterna gick väl för alla inblandade.

När de skadade blivit omhändertagna tog jag, Johan och Alexandra en lugn tur tillbaka. Föredömligt. På linje intill vägkanten. Tydliga tecken. Använda cykelbanor där det fanns några. Inte för snabbt. Lägga märke till omgivningen. Alexandra avviker hem. Jag och Johan fortsätter hemåt. Vid Rondellen lägger jag mig ner. Lite kommunikationsbrist. Svänga vänster? Här? Nu? Över vägen? Men det kommer en bil. Jag har knappt styrfart. Hinner inte koppla loss foten. Välter. Bättre välta innan överfarten än mitt i gatan...



Att trilla nästan stillastående gav en stukad handled, öm höft och svullet och skrapat knä. Vad som kan hända när det går snabbare fick vi erfara tidigare. Nu skärper vi alla sinnen framöver va? Allihopa! Så att vi alla kan få cykla tillsammans igen.

1 kommentar: