Siktade mot stjärnorna och kom ganska långt...

Lördag morgon kl. 09:40. Dags för examen för Sub7 2:a försöket. Vi var c:a 60 personer som kom till start, indelade i tre grupper vilka skulle turas om med farthållningen. Jag tillhörde gruppen som hade äran att stå för den första halvtimmens farthållning och tyckte att vi kom i gång i ett bra och jämt tempo. Ner till Jönköping flöt det på i motvinden och snittet dit var strax under 41 km/h. Väl inne i Jönköping blev det riktigt tokkörning och gruppen splittrades upp för att sedan återsamlas vid kisspausen i Bankeryd. Sedan skruvades tempot upp och efter att jag gått på "rött" i 24 min tvingades jag släppa gruppen. Jag skulle gissa att gruppen var nere på ett trettiotal personer efter att jag lämnat den med c:a 16 mils cyklling kvar.

Helt plötsligt befinner jag mig i ett "vakuum", där det inte finns andra cyklister undantaget de som startat minst fyra timmar innan oss. En mindre karavan med bilar passerar och jag tar rulle på en husvagn med hopp om att ansluta till gruppen. Det går fort, kring 70 km/h när husvagnen bromsar in hårt och jag själv får sladd på båda hjulen. Lyckas dock undvika krasch, men bestämmer mig för att lugna ner mig och låta gruppen försvinna i fjärran. Cyklar ensam i några mil för att sedan bli ikappåkt av Conti Test Team, som anförde en större klunga med flera av mina sub7-kamrater.

Benen var mycket motvilliga till att dra igång med den ryckiga körning som det innebär att försöka gå med i klungan. Gummibandseffekten är enorm och klungan är nervös och tärd. Det tog många mil innan kroppen kom igång igen, speciellt då mitt vatten började ta slut samtidigt som min näringslösning plötsligt känns allt för stark för magen. Småkramper dök upp, men de stora lårmusklerna klarar sig. Värst var dock alla negativa tankar som helt plötsligt började sätta tvivel i huruvida jag skulle vara tvungen att släppa igen. Fick hela tiden jobba med mantran som jag samlat på mig den senaste tiden - "Nice wins nothing"

Tog min sista klunk sportdryck med 40 km kvar och kände samtidigt att det nu var så nära att det skulle hålla. Började ana en en sluttid kring 7:23, vilket var lite försiktigt räknat och precis när klockan slog 17:00 passerade jag mållinjen med en sluttid på 7:20. Trött, rörd och otroligt nöjd! Gruppen lyckades med målsättningen att få in minst en cyklist under sju timmar. C:a 20 sub7:are fixade 6:57 och tillfredsställelsen blev total.